Mina ögon är rödsprängda av tårar. Har precis sett klart The Stoning of Soraya M. Jag finner inga ord till de orättvisor som finns. Att en man kan anklaga sin fru för otrohet, och hon måste bevisa motsatsen för att visa att hon är oskyldig. Mannen behöver inte bevisa något. Att stening fortfarande förekommer, är helt ofattbart. Det förekommer i många länder, men just detta berörde mig eftersom det utspelar sig i Iran. Det land mina föräldrar kommer ifrån, och ett land där jag har många släktingar. Ett fint folk, som blivit som är fast i en regim som förstör landet. När jag har varit i Iran, har det bara varit kärlek jag känt. Jag har verkligen trivts för det är väldigt varma och omtänksamma människor. Men på nåt sätt har denna regim lyckats ta över hela landet. Saker görs i en religions namn, i Islams namn, och sägs följa koranen, men det är bara vidriga saker, som inte NÅGON religion förespråkar. Det är ohumant, och barbariskt. Jag vet inte hur det kan vara så att det fortfarande förekommer år 2010. Även om det inte är vanligt, så är EN ENDA stening en för mycket. Men det har förekommit i världen för flera tusen år sedan, och vad berodde det på? Okunskap skulle jag säga. Så jag antar att det måste bero på okunskap att stening fortfarande kommer. Och ett förtryck där man inte finner någon annan utväg än att följa regeringen och deras syn på religionen. Jag har så otroligt svårt att tro, att någon kan stå och kasta sten på en människa, tills den dör, UTAN att åtminstone känna att det inte är rätt. Men samtidigt, är man hjärntvättad, så går religion före allt. Men det är inte naturligt att inte känna motstånd i sig själv när man gör en sån grej. Jag vet inte vad jag ska säga.

Vilken film! Lågbudget och inspelad på 15 dagar. Man blev fångad i den enkla resan, som var allt annat än enkel. Se den!

Har länge velat anmäla mig till donationsregistret, där man blir registrerad att donera sina organ efter sin död, men inte fått tummen ur då jag tänkt att det är meckigare än jag upptäckte att det är. Det är superenkelt. Gå in här om ni vill göra det. Man kan välja att inte donera vissa organ om man inte känner för det. Jag ska donera allt iallafall. Om en enda människa blir hjälpt eller det för någon forskning vidare är det utan tvekan värt det. Jag har ju då inte tänkt göra så mycket när jag är död, så det kan ju knappast bli så att man hjälpt i onödan.

Det gläder mig att ni fortfarande tittar in här trots att jag inte bloggat på en månad. Mycket har hänt under den här månaden, jag har rest, och fått ett helt ny perspektiv på saker. Jag saknar att blogga, men i helhet har det varit nyttigt att få tid ifrån. Och de kommande två månaderna är det mycket som händer, vilket gör att ett uppehåll känns bäst. Och då menar jag uppehåll från dagligt bloggande. Lite sporadiska inlägg lär komma, men just det här "Hej! Idag har jag gjort detta..." tar vi en paus ifrån. Ok? Funkar det?