En konsert att minnas

Jag led av empati för Whitney. Sorgligt att rösten är så trasig, men hon kämpade verkligen. Och bara att få uppleva hennes närvaro, och den kärleken som var där, var fantastiskt. Man kände sig lite som en mor, som tittar på sitt barn och ser hur hon har det svårt och kämpar. Men ändå känner samma kärlek. Ungefär så.

Jag blev lite kort bredvid My, så jag tänkte att jag hoppar upp ett snäpp.

hej janet, har inte följt din blogg så länge, men har kollat in på den några gånger de senaste dagarna. Jag undrar om du har slutat med musiken och om du har några planer på att släppa en till singel eller en skiva??

Hej Janet!



Du svarar aldrig på dem kommentarer du får men jag hoppas verkligen att du svarar på denna fråga då det skulle uppskattas enormt..



Jag undrar om du skulle kunna rekommendera någon otroligt bra Ipod man kan köpa här i Sthlm och i vilka butiker dem finns i?? Den senaste versionen en ny som är rätt så bra och populär nu? Vore så himla tacksam om du svarade.. Skulle uppskattas verkligen!! :-)



Mvh Lauren