Ojoj. Jag och Parisa har haft det kuligt ikväll. Hur trevligt som helst på Shine! En sån himla fin tjej som har butiken. De har behandlingar och allt. Det blev en tidig kväll för mig, då jag haft ont i halsen i ett par dagar, och jag känner att det toppade ikväll. Undviker egentligen att säga att jag har ont i halsen eller är sjuk, för så fort man säger nåt, blir det mer verkligt. Man kan försöka ljuga för sig själv, men när det är ute i universum, ja då bara är det så. Då är det plötsligt ett faktum. Vi gick hem till mig efteråt och bara pratade. Om livet, och allt möjligt. Älskar riktigt djupgående diskussioner. Man utvecklas så mycket som människa.

grymma skönhetssalong, Shine Stockholm. Måste stressa nuuuu, puss!

Jag led av empati för Whitney. Sorgligt att rösten är så trasig, men hon kämpade verkligen. Och bara att få uppleva hennes närvaro, och den kärleken som var där, var fantastiskt. Man kände sig lite som en mor, som tittar på sitt barn och ser hur hon har det svårt och kämpar. Men ändå känner samma kärlek. Ungefär så.

Har sett fram emot Whitney så länge, och det ska bli helt fantastiskt. Det är extremt sorgligt att höra att hennes röst inte finns kvar, men hon kommer alltid vara The Whitney för mg. En sån stor inspiration i mitt liv vad gäller musiken och sången. Så mycket som jag har övat till henne. Minns en händelse när jag var tolv. Jag fick halsfluss, och det satte sig rejält på stämbanden. När jag blivit frisk, kunde jag inte sjunga på 2 månader. TVÅ HELA MÅNADER. Jag var extremt hes och helt utan kontroll.

Den sorgen går inte att beskriva. Tanken att aldrig mer kunna göra det jag älskar mest i hela världen, den dödar mig. Jag är inte den som gråter lätt, men när jag verkligen älskar något/någon, då kan jag börja böla på en sekund. Bara jag tänker på kärleken till det. Hur som helst. I två månader satt jag och lyssnade på Whitney, och grät. Mamma och pappa gav mig alla naturmediciner som finns. Till slut, och jag tackar gud, fick jag rösten tillbaka.

Förstår man inte den kärleken, så låter detta som en riktig tönt-grej. Men det var verkligen ett moment i mitt liv, som har satt sina ärr. Efter det är jag väldigt noga med att känna efter när det gäller rösten. Är jag sjuk sjunger jag inte. Och då jag har uppträdanden, försöker jag använda mig av en teknik som gör att rösten tar minst skada. Minns i våras när vi körde Grease, och jag blev jättesjuk. För mig är "The show must go on" en mening som alltid följer mig i min karriär. Men när jag gjorde soundcheck och det bara sprack hela tiden, började jag storgråta mitt i låten. Fick mima till min låt i föreställning. Kändes SÄMST, men ibland har man inget val. Man måste vara rädd om de få saker i livet, som betyder allt för en.

Tilllbaks till Whitney. Ingen gör det som henne. Mariahs teknik är galen. Aretha har en mosterröst. Lauryn Hill dödar med sina wails. Men Whitney, hennes röst berör som ingen annan. Hon har en helt unik klang, som är bortom allt teknik. Den bara är naturlig.

Jag får ofta höra att jag har "perfekta tänder", vilket jag inte håller med om. Perfektion existerar ju inte. Det har vi väl förstått nu. Jag har en liten glugg som syns ibland. Och vet ni vad? Jag ÄLSKAR den. Och när jag tänker på det, så är dem ju faktiskt jävligt perfekta för min käft. Man är som man är helt enkelt. Man kan bara vara en bättre eller sämre version av sig själv. Man har olika perioder. Och utvecklas. Men bättre eller sämre än någon annan, HELL TO THE NO. Det går ju bara inte. Det är det som är kul med människor. Att alla är olika. Och allt är relativt. Alla tycker och tänker olika, så det finns inget rätt eller fel. Och dem här idealen formade av samhället. EFTERBLIVNA. Blir så trött. DU är DU ok? Gör det bästa av DIG, ok?! Så. Då har vi det avklarat. Godnatt då

Bengan (aka. Robin Bengtsson) kom och mötte upp mig över en lunch, vi pratade lite memories. Vi har åkt om varandra så länge, så nu var det allt dags att ses trots dåliga omständigheter. Ett vidrigt sår hade han på armen också. Svullet som tusan, och det är ju crossens fel såklart. Jag är inte den som inte stöttar folk i deras passioner, men nu har han skadat sig så lite väl mycket. Men visst. Är han glad, så är jag glad. Sen var det biopremiär för Streetdance 3D som verkar jättebra, men jag hade alldeles för mycket så jag fick skippa det.

Nu hoppas jag på en god natt, för imorgon kommer Poppo! För det är Whitney (Houston, kan inte med och kalla henne by fullständigt namn då hon är THE Whitney, hon behöver inget efternamn) i Globen imorn!

Brillor, då jag inte riktigt orkar se er i ögonen idag. Och pyjamasbyxor signerade London. Jorå, dem är bäst. Aldrig varit en pyjamasbyx-människa, men dem här kirrade verkligen biffen. Skoja, skulle aldrig använda mig av ett sånt uttryck. Men riktigt sköna, det är dem. Anyways. Hade världens mysigaste morgon. Och många fler to come. Det här blir en bra vecka.

Sista bilden från i lördags. Resten är från de senaste åren. Ja du Lovan, FETT!

Bilder är bäst. Så jäkla glad att jag har bloggen, annars hade jag inte tagit så mycket bilder som jag gör. Och då inte haft så många framtida minnen på bild. Men nu gläds vi åt bilder och dagens teknik!

Hej! Efter att pappa hjälpt mig flytta in igår, träffade jag upp My för en underbar middag på East, och sen blev det Denise födelsedagsfest, och sen mötte vi upp några gobitar. Nu sitter jag och dricker mitt gröna chaite och ska strax bege mig ut. Vid 16 kör jag och några andra artister en välgörenhetskonsert för att stötta AMREF, på Slottsbacken i Gamla Stan. Kom dit vetja!

Det var allt för idag.

Det var en go resa. Som lämnade ett ännu goare hål i min plånbok. Imorgon har jag en massa att ta tag i, och på fredag är det tillbaks till Stockholm. Det har varit jätteskönt att komma ifrån en månad. Men nu längtar jag faktiskt tillbaka. Hoppas ni mår bra! Godnatt

Frukost i solen med havregrynsgröt och kaffe. Fick en chock när vi gick ut och det var gassande sol! Underbart! Nu ska vi lägga oss i parken en stund, sen kommer taxin till flyget. Ses i Sverige!

Hej! Idag började vi med vintage-shopping på Camden Market. Herre min gud vad snygga skor jag har köpt! Har hittat några riktiga guldkorn den här vistelsen som kommer följa med mig länge. Det är helt otroligt vad grym mat det finns i Camden town också! Mat från alla världens hörn, och efter ett par timmar satte vi oss vid kanalen och åt indiskt. Det regnade i princip hela dagen, så vi har gått runt som blöta katter. Men lite vatten har ju aldrig dödat nån. Sen gick vi till Brick Lane som var vintage-heaven, och mötte upp Hanie och Nathan för middag. Vi var sugna på libanesiskt, så vi tog en mysig restaurang på James Street.

Imorgon åker vi hem! Det har varit ett par intensiva dagar, och vi har hunnit med extremt mycket. Båda rent "upptäcksmässigt", och även själsligt. Många djupa diskussioner. När man är med någon dygnet runt, hinner man jobba igenom många ämnen och utbyta reflektioner. Helt underbart.  Och för att inte tala om hur mycket vi skrattat. Herregud. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Dagar vi aldrig kommer glömma.

Godnatt!

Hej! Vi började gårdagen med shopping, och var helt färdiga efter en halv dag på stan. Oxford street är ju så lång, med extremt mycket affärer. Sen mötte en av mina bästa vänner, Hanie som bor i London, upp oss. Vi hade inte setts på nästan ett år, så det var helt underbart att ses igen. Sen kom Nathan och vi åt en fantastisk middag på Chiquito i stan, sjukt god kyckling!

Och sightseeing på det. Nu ska vi bege oss hemifrån, så vi hörs senare!

Hur är vädret hemma?

Vi började dagen med en stor kaffe

och slutade med alldeles för många shoppingpåsar